vandrandes barfota in i mörkaskogen...

bärs av mossmattans lenhets ro

återuppväcks av stickande barr 

kådan klibbar vid fötterna tro

barren under fotsulan i virrvarr

likt en spiksko eller igelkotts taggar

sitter sedan barren och sticks och narrar

det är obetydliga bekymmer som naggar

i jämförelse med dödaskogens pors och starr

 
där på granskogens mossbädd dödskyssen vaggar

människor där dör, det sista de hör är trädens knarr