på något vis
tog det alla pris
att vandra i detta dis 

vilsen bland stammar
människan gps anammar
annars hon famlar 

i livet kanske någon ramlar

bland alla dess släkter
vilka kläddes i dräkter

satte ned sin fot
en rot slog rot

syntes de en gång vilsna där gå
fick de kanhända en vän eller två
de som kände sig så, i det blå...

förr för att lysa upp
de gick i samlad trupp

demonstrera mera  
för att påverka marchera

idag är människor vilsna
bland stammarnas ro
där annars själen velat bo

utstötta av tidernas gång - gong 
lämnade de ändå livet med sång

gavs en blomma på sin grav
tårögda farväl när de gav sig av

idag slocknar de helt utan publik
medan de förvandlas till okända lik

vandra mellan stammar oh du människa  
som är övergiven utav till och med dig själv
kramande träd i tätaskogen den enda kram du få

att de dör ensamma är bevis för ovilja
kraftlöshet i samhället att ens orka säga hej
där främling aldrig tycks kunna bli en vän