Vintern i mina ord

är fullständig

som ångesten i mitten

som drömmarnas maror  om natten

snöflingor yr

yrvaket

vit vitt vitt

det blanka vita isklara klara

icke självklara

speglar min själs yta

som famlar efter luft

handlar så om

att börja och sluta 

på en och samma gång?

det är väl så

mitt liv ska vara

och jag är inte  ensam

slag efter slag knockar

liv

djupdyker in i snön

som faller

finner dem

snöflingorna

försöker fånga dem     i min hand

som smälter

en i taget

en i taget

känner

allting är ingenting

ingenting är allting

är någonting

men liksom   fruset där i

vintern i mina ord

är fullständig

men det är tur

att vi fortfarande har

förmågan att älska

precis så

som änglarna