I DEN MÖRKA SKOGEN - reflektion i dikt

den mörka skogen är mörk
det är därför den kallas så
den som går in ska veta
vad den ger sig in i

den ljusa skogen är ljus
men där lurar farorna
den som går in kan ej veta
vad den ger sig in i

de falskskyltade skogarna
de förvillar en på promenad

naturskogsreservatet är ett kalhygge
där ekskogen är ett betongghetto
och Ekbacken blivit en äng

jag ska orientera mig med skyltarna
försöka finna stigen till mitt hjärta...
där står en skylt ålderdomshemmet
men det är en barnavårdscentral

jag söker efter min skogsstig inom
går vilse för det är något som slår mig
för jag förstår det varit falskskyltat
min stig upphör i en grantopp där
en röst säger "din vilja hänger i grantopp"

promenaderna uteblir
jag får inte gå så långt
jag får inte gå så långt
som jag vill...

när jag vänder mig om mot skogen
tar stigen sig form av en malmgruva
för att sedan försvinna ned i ett schakt
där renhjorden faller ned med månen

på en asfalterad väg springer en joggare
i en barnvagn släpar åldringen sina kassar
en rullator står ensam på en brygga
åldringen är borta... jag sätter gråten i halsen

latte-diskriminerade ammande mammor
och ålders-diskriminerade får inte kvala in

 kvinna med sjukpension får inte ha pojkvän
eller skriva poesi om världens alla mardrömmar
där befinner sig konstnären nära ett stup...

konsnären funderar över allt detta hon mött
- jag får inte måla då kallas jag för wannabe!
- jag får inte älska någon då förtjänar jag det ej!
- jag får inte skriva poesi då trakasseras jag!
- jag får inte spela och sjunga för då hånas jag!
- jag får inte visa mig då våldtas jag av främling!
- jag får inte vara mig själv för då får jag bara skit!

men varför ska jag då stanna kvar här på jorden
vad vill de med sina påhopp?
vill de att jag ska hoppa av klotet?

hur kan människor fortsätta leva
kan konsten musiken, poesin och
skönheten bevaras?

det som pågår är mycket skrämmande
det infiltrerar in i minsta cellkärnas inre
det förgör cellernas inre och slutar med
att konstutövaren blir till sist genomskinlig

det går osynliga konstutövaren på gatorna
många märker dem inte ens - skogen är ivägen
och alla är rädda för skyltarna, felskyltandet

ingen går ut - alla stannar hemma

falskskyltade skogar är mycket nyckfulla
arterna i skogen får fel namn dessutom

ek och björk blandas ihop av några
ansvaret för artbestämningen är godtycklig
men detta är ingens fel - det är allas fel

på månen finns det inga skogar
jag funderar på att flytta dit
för att få bo granne med Ted Gärdestad

LYCKAN ATT VETA OCH FÖRSTÅ

en stig ledde in i en mörk skog
barnen var rädda att gå in dit

en stig ledde till ett öppet fält
barnen var rädda att gå ut dit

för skogens mörker kan sluka
och himlen ramla ner på fältet

 barnen lekte i kanten av skogen
och de lekte i dikesrenen till fältet

där fanns intill skogen ljusa strimmor
och vid fältet lummiga dungars skydd

stigen i skogen gjorde stora barn nyfikna
det öppna fältet lockade dem mer och mer

tills en dag då de gjorde en utflykt ut på fältet...
de små barnen gömde sig under dungens gröna
de ville se om himlen verkligen kunde falla ned

fältet fylldes av ljus och skuggades av moln
åskan kom och blixten slog ned mitt i fältet
barnen sprang hem skräckslagna och rädda

nästa dag vågade de gå på stigen in i mörka skogen
för där kunde inte blixten ta dem trodde dem...
men åskan slog ned i de högsta trädet som föll

barnen visste inte vad de skulle tro eller förstå
var fält så farliga och skogar så skrämmande?
de ville aldrig mer leka i mörka skogen eller på fältet

en dag kom en gammal man och kvinna förbi
de satte sig ned att berätta sagor för barnen...

vad barnen fick veta var att himlen är nyckfull
men att det fanns tecken som kunde tydas rätt
så att fältet kunde skördas tryggt och säkert och
att ved, bär och svamp i skogen kunde hämtas lätt

barnen lyssnade noga och förstod nu det hela.
stigen in i mörka skogen var inte mer farlig och
fältet kändes inte lika skrämmande längre...

barnen blev stora och fick egna barn som de lärde
att den mörka skogen kan besökas i vackert väder
och fältet kunde odlas och skördas i rätt väderlek
kunskapen det gamla paret skänkt förändrade allt

bjud din kunskap och ta emot när kunskap bjuds
så kommer både skogen och fältet att skänka liv...
och så finner du lyckan i att både veta och förstå!

Solen och mörkret kan visa vägen!