de bränner med sina blåslika eldar... slänger sina eldstungor oförsiktig omkring sig... de sprakar och spritter gnistor som bränner hål i ögonen... så står jag mitt i allt och ser mina vingar eldfängda... 

starka krafter sprutar sin lava
suger sig fast och drar i mina lemmar
från alla håll anfaller nu eld och lava
undrar i denna stund hur överlever jag

innuti mig flyter blodet stilla... hjärtat slår sina lugna slag... i mina tankar flödar oändliga kombinationer av möjliga flyktvägar... hur, jag frågar hur?... hur kan eld och lava skickas till mig, emot mig, över mig av dem... och hur, jag frågar hur?... hur kan jag hitta vägen inom mig som är lugnande... ja hur är det möjligt att jag lever ännu?... är jag omgärdad utav en skyddande mantel?... har jag änglavakt eller finns där en beskyddare.?...

starka krafter tror sig känna mina svagheter
bränner fast märken i mitt skinn gör mig till sin
från alla håll starka krafter angriper eller veknar dem?
undrar i denna stund hur jag mitt ensamma jag  
kan tänka fritt och självständigt med sådana hot

stryker mina inre sinnen med mina själsliga kylande magiska energier... står stilla... rör mig stilla... försöker att inte bli eller verka rädd... jag balanserar på en knivsegg... elden tämjer jag... lågan släcker jag... lavan får jag att stelna... inom mig brinner elden... den eld som själen genererar... överlevnadsinstinkten och självbevarelsedriften leder mig i trygghet... 

min inre eld jag tackar dig för dessa under
ser mig åter befriad och borta är märket
som sade jag tillhörde någon annans våld
jag tillhör bara mig - min eld skadar ingen
min inre eld är vad kärlek förmår inom mig
denna eld som skyddar, befriar och återtar  
allt det som är jag - och som visar dig ditt jag

mitt barn din inre eld är där för att skydda dig
den är inte till för att kasta eller rikta mot någon
din inre eld är där för att befria dig från allt ont
du är elden - du är friheten - du är kärleken - du är livet! 

bakom mig faller flammorna ned i det klara rena svalkande vattnet... dem återuppstår i sin renaste form... ser gestalterna ta plats... ser dem resa sig... förstår dem nu, tänker jag, varför de frestades att bränna och skicka lava emot mig... jag ser gestalterna omvandlas till människor återigen... de kan se mig - de kan se mig! ... ingen återförening, ingen försoning och inga förlåt behövs i denna stund... allt som krävs är väntan... allt som behövs är tålamod... eld som brukas med våld tar tid att läka hos den som kastat den... 

ha tålamod mitt barn - livet möter dig nu
känn sorgen och famna glädjen - se livet!
allt detta är ditt - det du ser är nu ditt att förvalta
spring inte, skynda inte, rusa eller forcera aldrig
livet tar tid att omforma i ett landskap som brunnit
se idag att det är inte idag - att imorgon ej är imorgon  
det tar längre tid än så - så lek aldrig med elden! 

timmarna dansar genom generationer... generation efter generation lär sig på nytt att handskas med den inre elden... generation efter generation lär sig att förvalta den inre eldens magi...