Jag vill ha dig i fred sa du till mig men hur ska du kunna ha det när vi bara är vänner? Både du och jag känner något men tydligen så känner jag starkare för dig men det är inget nytt.


Jag klarar inte av att titta på dig utan att mitt hjärta krossas. Jag klarar inte av att tänka på dig utan att en tår fälls. När vi är i samma rum vet jag att jag inte kan hålla blicken ifrån dig men jag vet att jag blir sårad men jag måste bara titta på dig. Jag vill vara stark och inte krama dig men jag gör det ändå för jag är inte stark när väl tårarna kommer. När jag kramar om dig eller när du kramar om mig så rinner tårarna men du märker inte det för jag fäller dom så tyst och tar bort dom innan du märker något.


När jag är i din famn då slutar allt existera runt omkring men ibland önskar jag att du tvingade mig att krama dig och säga att allt ordnar sig och säga att du finns där men det kommer också att såras för jag vet att när du säger att du kommer finnas där för mig så menar du som vän. Men jag vill ändå att tvingar mig krama dig och säga att allt ordnar sig. Jag vill undvika dig men jag vet inte om jag kan för jag känner mig så kluven.


Jag kan inte ens ringa dig längre när jag är ledsen för att jag är rädd att du ska säga åt mig att skärpa mig och att jag inte alltid kan komma springandes till dig men jag antar att jag inte kan göra det längre.


Jag vet att jag är rätt krävande och behöver mycket bekräftelse och så men det jag jobbar på det och jag vet att du tycker det är jobbigt men jag behöver höra det ibland och speciellt nu.


Du sa att vi bara är vänner det kändes som att få ett slag i hjärtat men den enda orsaken att jag står ut med detta är för att jag behöver dig.


Vet att det kommer kännas rätt mysko mellan oss men det gör det redan men jag vet att allting kommer rasa samman för mig om du inte finns men du har ju själv sagt att jag inte kan hänga upp mig på en person men vad ska jag göra när du betyder så mycket för mig?


Jag vet att du inte kommer tillbaka på det viset som förut så jag tycker ändå att jag har rätt i att vara ledsen. Känna mig onädligt tom och kluven, tror nog inte att jag har varit mer kluven nu än någonsin, dock!


Antar att jag försöker säga förlåt att du betyder så mycket för mig och jag vill bara reda ut detta men jag är för feg och jag vet att du också är det men vi kan inte stå och trampa hur länge som helst för då blir det min död garanterat men tror nog ändå att det ordnar sig även om det ser ganska mörkt ut just nu.









I\'m so sorry