Jagets undanflykter solar sig

i skuggorna av det förgångnas

urblekta identitet som närs

av skuggmakters grepp!



Urvattnade minnen som flyr

tankarnas boning, spetsade av

det totalitära rättsmedvetandets

urholkade haltande fraser!



Vilandes med krampaktigt grepp

om stundens allvar, smekandes

de dödas namn som finns inpräntat

i ett blödande hjärta, denna smärta!



Förlusternas minnesrika omfång

som dväljs i själens ändlösa djup

omfamnandes glädjens yta

kvävandes av ångestens skrik



Drömmandes den vaknes sömn

kommer dagen åter ilande . . .

reser mig sakta upp och känner

att livet återvänder, minneskupp?



Men äntligen vaken

ruskar jag på huvudet

drar ett djupt andetag

och ler med grus i ögonen!