Ljudet av regnet som slår på fönstret vaknar jag av
det sorgsna vädret gör mig ännu mer deprimerad
alla platser jag kan tänka mig ligger för mycket neråt
jag ligger i sängen och gruvar mig ännu mer
lukten av frisk och ren luft som är fuktig gör mig frusen
kurrar ihop ännu mer i min säng
får en åkommande huvudvärk
vänder på kudden och kyler ner min panna
känner hur orkelösheten smyger på

Hur kan man bli så deprimerad
av en person och alla splittrade känslor
känslan av att veta att du kommer finna någon annan sårar
men jag säger det inte för jag vill inte verka svag
vi unviker varandra men det erkänner vi inte förvarandra

Du umgås med dom så kallades mina vänner
en gång i världen
jag har mognat till mig helt enkelt om jag själv får säga det
du frågar mig om jag vill med ut på krogen ganska ofta
vill inte dricka skallen av mig och tråna efter dig

Varför är det så fel att sitta på en pub
sitta och prata med en drink
är det för vuxet eller är det bara för tråkigt
men hur kul är det på krogen
dansa hela natten lång och byta saliv dit och dit
bara vara allmänt desperat av uppmärksamhet
höra hur vacker man är och söt

Varför kan vi inte umgås som vi gjorde förut bara du och jag
saknar dom där oändliga kvällarna i soffan som vi myste till
dina beröringar som du gjorde varje kväll innan jag somna
när jag somna så gav du mig en puss
på pannan och sa godnatt
men hur kunde jag ana att det var för evigt?