du som är granit och vulkanvärme på samma gång

du orubbliga karmosinrött envisa

du ståndaktiga-

hur kan jag förklara dig?

som tröstar sorg visar vägar

och skrattar som barn gör

när du bannar min galenskap för skor och väskor

eftersom du är precis likadan

som var den bästa ponnymamma man kan önska sig

jag minns en midsommarafton när

du hoppade över staket och fotbollsspel klockan midnatt

var det roligaste vi kunde föreställa oss;

att du skänkte bort min storasyster till motståndarlaget

eftersom hon höll för mycket på regler

är sådant jag fortfarande skrattar åt

och sen;

alla alltför plågsamma

våra konflikter som jag aldrig förstod dig

förstår jag bättre nu-

och det jag vill berätta mamma;

utan dig 

som är styrka och motståndskraft

dig sprudlande sofistikerat vackra

mest omtänksamma-

lyser jag inte så starkt

jag krymper och falnar 

och jag saknar dig så ibland

det är bara sjutton mil men

det händer att det är stora avstånd