hon ser på sitt ansikte i en spegel färgad av morgonens mjuka ljus - ser på spåren som samlats i huden av livets palett hårdare penseldrag blandade med mjuka stråk och tillsammans bildar de hennes porträtt

hon tänker på de farliga stegen på törnen på de stilla dagarna i steg på sammetslen mossa nära kärlekens mysterium och hon vet att den nya dagen bor i sin egen färg oupptäckt ännu

hon tar ett andetag och fyller sig med mod att möta den i ovissheten