det var något med gardinerna i ditt flickrum

som alltid verkade mer lockande än mina

kanske för att månen hängde utanför ditt fönster och

det var fyra meter ner till gräset;

inte som i mitt 

en halv till ett tryggt garagetak och spanska grannar

vägen till dig passerade bastun

där lurade faror om kvällarna

det är säkert

du stod med dörren vidöppen, bredbent karsk

och lovade att räddning om det kom spöken

fast jag tror du var lika rädd som jag-

jag rusade så snabbt mina tändstickstunna ben bar mig

jag var tio år när jag förstod att vi var annorlunda

vi trodde inte på sagor

för vi visste att verkligheten var mer än så

men tiden för flickrum, flätor och neonkjolar passerade 

du flyttade till internat och allt blev tyst

eftersom det inte längre fanns någon att gräla med 

så glömde vi oss

så glömde jag