som gråten över dagar vi inte levde
när den tunna hinnan var ogenomtränglig
är dina planterade tankar
i ett minfält av drömmar

jag lägger mig ned närmast gränsen till det svarta
och ber böner jag fann i de nedgrävda orden

nu när dina händer fyller min himmel
likt det tunna tyget i en sommargardin
skyddar mig från det hårda ljuset
och sången i det tömda rummet bryter tystnaden