det var under den mest ensamma tiden

i duggregnets juli

och jag hade krossade fönster;

jag åkte till en båt dit metrosexuella ibland går 

till nya vänner under ett gammalt parasoll och

trodde på ingenting alls inte ens 

de vanliga löftena om att dra ner på drickandet-

ja, 

och så klev du fram

havsögt rättfram 

och jag tänkte gå jag tänkte att jag försökte men istället

behärskade jag pulsen för tredje gången 

och lät dig ta mig över Danviksbron

för första gången;

och morgonen efter

och alla morgnar därefter

är livet en ciggarett att röka

som om det vore en älskare