Varje gång man kommer hem så hoppar du upp
och viftar på svansen som om jag har godis med mig
du pussar och kryper upp i ens famn som aldrig förr
som om du inte har träffat mig på jättelänge
du hämtar din blåa boll och börjar busa
för du vet att när jag kommer så blir det bus
men nu kommer du inte med din blåa boll länge..

Varje morgon man vaknade
så såg man dig sitta vid sängkanten
och du började vifta på svansen och la ditt huvud på sängen
du bad om att komma upp i sängen och när du väl var uppe
då skulle det pussas och klias och gosas
som det var sista gången vi gosade, varje morgon..

När vi åkte till sommarstugan där älskade du att vara
att bara springa ner till vattnet och ta ett dopp
sitta och titta ut över sjön och sola i solen
eller jaga fiskmåsar och andra små kryp som grodor
vem ska man nu kasta pinnar till i sjön?

När jag och Husse åkte pulka så gillade du det inte
du tyckte det gick så fort så du ville få oss därifrån
vad gjorde du då, jo du bet i våra fötter
och du slutade inte tills vi stod stilla heller eller var i säkerhet
vem ska nu se till att vi inte åker för fort?

Men på slutet blev du så trött
orkade inte hänga med alla gånger
men du försökte trots alla hinder du stötte på
så fortsatte du att kämpa, en sann kämpe är du..



Älskade Saga, du är stort saknad av oss alla
en stor plats är tom här i våra hjärtan
men jag vet att du vet att vi alla älskade dig, STORT!