Han hade ingen farstu

- Kom in! sa han

Man kom rätt in i köket. Och han var helt naken.

-Ta av dig, sa han

-Nej tack, sa jag

Det var lite obehagligt. Utan farstu och utan kläder. Det hade väl varit tillräckligt om han vore utan strumpor.

... fast... hans naturliga mjukhet, hans vänliga leende, hans kropp

och känslan

i hans lilla stuga

fick mig att ändå stanna kvar

kanske det var ett litet Edens lustgård, ändå

kanske

men jag sa:

-klä på dig, annars går jag

och då tog han faktiskt på sig

å, va fin han blev;

en tunn ljust röd kortärmad skjorta och snygga jeans, fin rumpa faktiskt

men utan strumpor

då tog jag också av mig strumporna

obehaget blåste bort

och vi drack te, skrattade och mådde.

Det räcker att vara utan strumpor.

-Jag kan nog hjälpa dig att göra en liten farstu, sa jag när jag gick, då skulle jag nog ta av mig strumporna på en gång.