Du sitter tyst i ditt ned släckta rum

Medens tårarna gör kanaler i din unga hy

Du tittar på bilderna som sitter uppklistrade på din vägg

Där vi ler tillsammans åt alla minnen

Du snäser förbi min dörr

Hårda ord blixtrar förbi och

Är det verkligen så jag är?

Jag vet att inom mig borde jag vara stark

Hårda ord kommer ut lättare än snälla

Men varför gör det så ont när du viskar dom till mig

Som att ingen vill förstå

Hur ont det gjorde då

Du glömmer smärtan jag redan har inom mig

Var du tvungen att lägga på mer?

Dagarna i solen känns så längesen nu

Regnet vräker ner utanför fönstret

I takt till mina tårar ner för kinden

Måste dom alltid tävla med varandra om

Vem som kommer ner fortast

Jag är så trött på att gråta

Men det är det enda jag är duktig på

Säger du.