sudda du ut mig
sudda ut
minnenas ekon svagare svagare svag
viskar

andas som dimman
kväv mig du
låt fukten flytta in i mitt hus av mossa
väller

håll du kvar mig där
in under
dölj frågorna min själ och mitt väsen igen
gör det igen du
vidrör

jag dök

ner

för att finna svar i vågors lugna djup
nådde ytan av botten och såg min spegelbild
vem

talade i grönt skimmer till henne
vem

den drunknade

sudda du ut mig
sudda ut alla spår

vattnet är tyst och gåtfullt
famnar med lugna armar det som aldrig återvänder
varsamt