Jag vet att ni inte tror på mig,
ni tror inte att jag känner döden i mina lungor för varje bloss.
Ni ser aldrig mina tårar, ni känner inte ens till ångesten i sin fulla skepnad.
När jag fantiserar om rakblad och piller, kan ni inte ens se bilden.

(För jag kämpar här, jag hjälper alltid, jag har sannerligen skinn på näsan, jag är stor och stark, spelar för galleriet)

och jag tänker att kanske skulle jag måla mig i rött och vitt,
precis som en riktig livboj
jamen du vet, den där som sjunker under ytan
ju mer människor som hänger sig på den för att inte drunkna....