Här går jag ensam i mina trasor
de fladdrar runt mina ben


här hänger stycken som jag helst vill glömma
här fladdrar nostalgi jag byggt av sorger
här viftar sanningar som började i lögner


Jag har ett fall runt mina axlar
jag har ett sjok runt mina ben
det tynger mig att andas
det tynger mig att gå
men jag måste.


så jag fogar samman
jag limmar bitar som papier maché
jag väver en kokong


Snart är jag redo att bli en fjäril
snart brister väggarna

snart faller jag ut för att fångas av den nya vinden.
Snart är jag en fjäril buren av längtans virvlar

jag kan redan känna solen mot min kind.