Hur du kunde hänga där i fingertopparna
det kan jag inte förstå

hur du stod ut i hettan utan vatten...

hur du kunde leva så länge i isoleringen

hur du kunde tänka en enda tanke
mitt i oljudet

och ändå inte gå sönder...

hur du kunde hänga där
och låta naglarna sakta spricka mot klippan

och bara hoppas...

hur kunde du leva en dag i taget
utan att skrika högt

hur du kunde se på timme efter timme
när din älskade sakta försvann...

Att du inte dog!


Hur du kunde säga till din son
att pappa lever nog inte länge till nu

och sedan leva vidare

så att du kan berätta det för oss...

jag bugar mig