en längtan till tiden
då denna utdragna adolecens är över
när fokus för alltid flyttas
från mitt universum
när jag faller dit som en pusselbit i kosmos
när jag får sluta irra omkring
som en flipperboll
när tiden inte bara blir en väntan
och tvivlande längtan
när det bara finns ett frö som slgit rot och
knopparna är fler
än mina narcissistiska känslostormar
och humörvågor
en längtan till dagen
då jag aldrig mer glömmer vad som verkligen är viktigt
men mognadsprocessen är något seg, ibland nästan avstannad

för visst gör det ont när knoppar brister
även när de väntat i tjugofem år