Siktit, siktit...

Jag minns ännu efter nästan 20 år
rösten av en liten tjej
som upprepade de orden
från det man öppnade dörren tills man gick
UT

Siktit, siktit...

Jag ser henne framför mig
som i en fotoblixt
hur hon liten och nätt
med långt brunt hår
och gråa ögon
väntar på det oundvikliga
sticket

Siktit, siktit...

Ett litet barn ska skrika, gråta
sparka, bråka och protestera
inte mana till försiktighet

och det skär ännu i mig
tanken på alla gånger
hon fått lära sig
det hjälper inte

Det hjälpte inte
för donationen hann inte
i tid

Men hon lärde mig
att läsa av oron
i ögonen
där jag öppnar en dörr
och så lova
försiktighet.