Landsvägsstrykaren
Du kom vandrande in ifrån Torrtuna socken
Du bar trasiga kläder och gick som en drucken
Du var hungrig och fråga om bröd
Så jag gav dig att äta, något lite att dricka
Och du sade dig vara väldigt tacksam min flicka
Och så sjöng du en visa för mig
Över läppar så granna kom en visa så sorglig
Och jag torkade tårar med en näsduk som stollig
Till din stämma som gjorde mig varm
Då du sjungit din visa och sen tackat för maten
Gav du åter min flaska och de två tomma faten
Och du tacka igen vid adjö
Jag såg dig gå neråt vägen med din ryggsäck på pinne
Och i öronen ringer din visa som minne
Av vårt möte en sen sommar dag