Rosa sträcker törstig strupe
upp mot himmelen där solen
lyser över hela världen
över sjön där alla bor

och det rosa havet lyfter
som en fågel allas strupe
och den blåa himlen ler och
stänker daggdroppar i näbb.

Du min unge, säger mamman,
snart får du en fisk att tugga,
snart kan du som alla flyga
som ett skärt moln när vi lyfter

och du blir en del av hela,
hela världen samman är vi,
så är ju tillvarons mening
när man född flamingo är.

Och den lilla lyfter näbben,
sträcker strupen, längtan växer
och de tunna vingar flaxar
när den rosa fågeln övar

för att snart ta del av flykten,
dansen under himlens skyar,
dansen under himlens sol.
Livet finns där dansen lever.

Och när alla lyfter flyger
ock den lilla rosa fågeln
blir en liten del av världen
som består av rosa fåglar.

Molnet av de rosa vingar
är en bild av hela världen
sedd ur rosa fåglars ögon.
Lycklig den som rosa är!