Visan kvädes med vackra ord
i fyrtio veckor långa
gick jungfrun med barnet vid hjärtat sitt
I kväden med mig om I kunnen.

Den visan sjunges vid aftonmål
i fyrtio veckor långa
den älskas så av min gemål
I kväden med mig om I kunnen.

Min egen skatt har jag väl fördold
i fyrtio veckor långa
av rädsla att det är en son
I kväden med mig om I kunnen.

min konung och make är hotad och snärjd
i fyrtio veckor långa
jag vågar ej andas om barnet mitt
I kväden med mig om I kunnen.

Vad skall jag göra, vart skall jag gå
i fyrtio veckor långa
o moder min, snart jag inför dig står
I kväden med mig om I kunnen.

Min make, giv mig en springare huld
i fyrtio veckor långa
så giver jag dig något mer värt än guld
I kväden med mig om I kunnen.

Jag ville nog stanna men måste dock fly
i fyrtio veckor långa
att lämna min konung och föda en ny
I kväden med mig om I kunnen.