Vem ser ni när jag kommer
vem tror ni att jag är?
Jag slänger med håret bakåt
jag vet nog vem jag är!

Stolta är mina steg
över stadens sten
idag är min dag
nu kommer jag igen.

Den dagen jag reste härifrån
var jag ännu med min mor
jag hade inte sett dagens ljus
hennes rädsla var mäkta stor.

Nu kommer jag för att kräva min plats
min rättmätiga plats på tronen
i mitt ägandes palats
jag är den förlorade sonen!

Se min krona, se mitt sigill
se min moders kedja och ring
se min svärdshand, den är stark,
jag är näste monark!

Undan! du fege farbror
undan! klene kusin
undan! du svekfulla samling
Denna tronen är min!

Så talar han modigt och stiger så upp
föser åt sidan en handfallen trupp
av moderns kärlek danad
ej spår av fruktan anad.

Åter har riket en rättrådig kung
åter en blåblodig man
sin faders son - om än något ung
ingen bättre finnes än han!