Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Värsta dagen i veckan var lördag för mig som liten.


En lördag som dom andra

Från köket han hör röster som höjes
Och skriket när armen på ryggen böjes
Med händer för ögon han kniper
Han vill bara skrika men ynkeligt piper

Huvet det känns som förlamat av skräck
Sitter där gråtande i sitt träck
Stolar som välter och armar som slår
Hon tar vad som kommer och mera hon får

Hon viskade gråtande något till mig
Vad som än händer så älskar jag dig
Sen drogs hon i håret till gränsande rum
Och slagen dom träffar runt bloddränkta mun

Magen sig knyter i värkande kramper
Och ljuset det rör sig av gungande lampor
En lördag som är som alla dom andra
Ensam och rädd i natten jag vandra




Fri vers av Thommy
Läst 270 gånger
Publicerad 2007-04-06 14:28



Bookmark and Share


  Mangal VIP
Åh, fy f-n... Det vrider sig i kroppen. Vilka upplevelser! Sådant sätter djuoa spår. Tack för att du delar med dig! Väldigt bra skrivet. Jag känner sorg, smärta, och maktlöshet. Huh, att inte få vara liten och trygg.
2007-04-06

    sunnanvind
Om man får uppleva sådant som liten så sätter det djupa spår och sår...Griper tag i mig! Starkt av dig att dela med dig! Tack o varm kram!
2007-04-06

  nettizen
Aj! Denna drog igång minneskabinettet....... Kan mycket väl sätta mig in i denna otroligt smärtsamma välförmedlade text.
2007-04-06
  > Nästa text
< Föregående

Thommy
Thommy