Från köket han hör röster som höjes
Och skriket när armen på ryggen böjes
Med händer för ögon han kniper
Han vill bara skrika men ynkeligt piper

Huvet det känns som förlamat av skräck
Sitter där gråtande i sitt träck
Stolar som välter och armar som slår
Hon tar vad som kommer och mera hon får

Hon viskade gråtande något till mig
Vad som än händer så älskar jag dig
Sen drogs hon i håret till gränsande rum
Och slagen dom träffar runt bloddränkta mun

Magen sig knyter i värkande kramper
Och ljuset det rör sig av gungande lampor
En lördag som är som alla dom andra
Ensam och rädd i natten jag vandra