det skulle varit isande kallt,
huden knottra sig och strama
blåa skulle mina läppar omsluta skallrande tänder
och näradödenupplevelsen ge lite motstånd

men det var ljummet och mjukt
simtagen således kraftlösa
så lätt verkade det att släppa taget
sjunka ner mellan näckrosstammar

utanför står jag ibland
ser på mitt liv och undrar om
jag borde göra något
eller om det kan vara så här

det faller ibland ett regn
till förstone en liten besvikelse
omkullkastade planer
men också en gåva av oplanerad tid

i cellerna finns en krok
för tagelpiskan
kanske det en bild av tvånget
att vakna