nej min sjukdom är inte något man botar
symptomen har inget att göra med tillhörighet
klådan kommer inte av könsmakt
inte av otur
inte av marginalisering av allt annorlunda
inte av för snygg
inte av för ful
inte av för bitter
inte av för allt eller intet

den bor i en mänska
den pendlar mellan möjligt hopp
och total hopplöshet

men den är inte jag
och jag var ämnad för
just detta
eller något helt annat
för det finns inget som är ämnat

mellan han som sitter på parkbänken
och mellan hon som står i talarstolen
med upplåst huvud

är det inget avstånd
det är bara tillfälligheter
det finns inget som heter
att man är mera värd om si eller så
det är bara en mänskas kval
och ondska

och fördömande
och det är den som också ställer allt på spetsar
och som stänger ute

jag är så jävla trött på stänga ute vara stängd ute
öppna upp
för det finns ingenting som heter bekant
du är min vän eller min fiende
ha mig och alla andra i första hand
ha ingenting utanför
släpp in

nu