ge mig en blick du
Kom an!
en blick för att vrida vredet till vrede
just nu står det i mellanläget
det har ingen dörr

men det vrider om muttrar
(för blickar kan muttra)
och då

ja då
höjs garden och rustningen faller
då steppar trippen igång
filmen rullar upp igen

mattan rullas ut

jag går på den och gör honör
vinkar mot kameran
slutaren sitter i mitt hjärta
och fångar allt på suddiga bilder

och sluter det som öppnats för knoppning
igen

det rasar fram över världen
det är blod som flyter osynligt
det är mitt manus
det upprepas

och repet hänger nästan på riktigt i trädet över viken
där jag sitter och funderar på om blickarna är äkta
om det skulle vara värt det

för dom slutar inte attackera
förrän jag blundar