En massa spöken gömmer sig på min vind
De lömskt smeker lätt min kind
Smyga sig på när jag minst anar
Likt snapphanar
Ständigt med rädslans vapen i sin hand
Orörda av tidens tand

Vänner kommer närmare och närmare
Knuffar undan spökena

Men i nattens mörker
I ensamma stunder
När jag ögonen sluter
Hör jag hur de på vinden tjuter

När jag täcket lyft
Känner jag deras fingrar på mina ben

När mitt huvud rör kudden
Rörs det runt
En drömlik kamp
Mot en osynlig armé

Men frukta inte
Segern är min
tids nog