Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En lång text. Igen!


Han visste inte vad det betydde att ha en kropp

En liten teori


Han visste inte vad han behövde
han visste inte hur ledsen han egentligen är
han visste inte vad det betydde att ha en kropp
han visste inte vad han saknade

han gick alltid ensam när han var ledsen
en liten femåring
nioåring
sextontonåring
i den stora skogen
kom hem igen när gråten var överstökad

men när han för första gången blev mottagen på riktigt, han kanske var trettioåtta, typ, blev sedd, hörd, hållen om, tillåten, framförallt tillåten, då hände nåt i hans kropp, nej i hans själ kanske det var, när han inte blev hindrad i sin gråt, när han för första gången fick gråta tills han gråtit färdigt, då öppnades något inne i honom, han förstod inte vad det var

kanske det sen bara hänt tre gånger, kanske fyra, kanske fem, ja han vet precis när, Nils händer genom hans hår, Ingeborgs ögon, ja, och lite annat, en gång hände det på en vanlig danskväll i Gräsmyr

det är när någon ger honom en famn, så där på riktigt, länge, när det är tillåtet, när någon rör honom och stannar kvar, någon som inte behöver nåt för egen del kanske,

man kan lätt förväxla det med behov av sex eller nåt sånt där vuxet, men det är hans kropp som behöver en famn

och när han får en sån, då...

då blir han alldeles försvarslös, det är då han faller, eller reser sig kanske han gör, det går så djupt in i honom att han inte kan försvara sig eller hantera det, det verkar vara kärlek, banne mig, men det kanske det inte är

det är kanske den lilla pojkens behov av en famn
bara så
jo det kan verka vara kärlek, banne mig

det lilla barnets längtan efter ett hem, tillåtelse
den kvinnan som ger honom den famnen blir nog lite skraj

det kan hända när han minst anar det, men när det händer, då är det farligt, för då föds något igen, han blir återuppväckt

stackars den kvinnan
hon blir nog rädd

stackars den kvinnan, hon blir rädd,
rädd att få någon på halsen, någon att ta hand om, men... om hon bara låter honom vara ett tag blir han en som kan älska henne så mycket hon vill

så mycket hon behöver

allt händer dock genom kroppen, hud, händer.
Ord och förstånd har inget inget med det här att göra
inget

det är endast kroppen,
endast kroppen som öppnar hans själ
som gör honom försvarslös
och älskande

han visste nog inte ens om att han hade en kropp, eller vad han skulle ha den till, vad den kunde göra med hans lilla pojksjäl

men nu vet han
inget är farligare än att röra hans kropp

och inget är viktigare
än att röra hans kropp
innesluta den




Övriga genrer av Albert
Läst 792 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2007-06-10 20:29



Bookmark and Share


  Jojo
Läste den här igen. Kunde inte ge dig en applåd, för det har jag gjort tidigare. Den här texten är så stark. Så viktigt.
2007-09-10

  MonaLisa
Käre vän! Ja, det var en ganska lång text, men, samtidigt var orden väl använda, behöda, för att skapa denna stämniingen, denna känslan som dröjer sej kvar. Jag tänker på äkthet, sanning, vilkorslös kärlek och frid. Jag undrar om alla kan ge, innesluta. Om alla kan få, inneslutas. Om jag kan, jag hoppas det.
Kramizar
2007-06-13

  Antropofagen
Rosenterapin i väl vårdade ord och mening!
2007-06-11

  Rakel Lorner
Jag vill svälja hårt, gråta, le, rynka ögonbrynen vemodigt, sucka och en hel massa saker till när jag läser den här. Otroligt rent och vackert känns det. Skrämmande? Kanske kan det vara det, men nog mest skrämmande för den som vaknar upp, tror jag, vet jag, men jag är ju bara en kvinna, men det är så iallafall... Väldigt bra text måste jag bara få säga.
2007-06-11

    BetweenTheLines
Superbra!!
2007-06-11

  © anakreon VIP
Djupt rörd applåd bifogas
Carl-Erik
2007-06-11

  Rachel Roth
du är verkligen en mästare att fånga svåra saker, forskande och innerligt mänskligt
2007-06-11

  Jojo
Nu har du tagit andan ur mig igen med en jättefin text.
Tycker Agnes fundering är intressant. Tror att om diktjaget skulle vara kvinna (flicka) så skulle det kunna vara så. För närhet mellan kvinnor är nog inte så farligt i vårt samhälle (även om det kan bli hur farligt som helst... eftersom det kanske just är en mor man egentligen söker...) men det här vet jag ju inget om... bara funderingar

I vilket fall som helst är detta en väldigt fin text som jag sparar.
2007-06-11

  Ronny Berk
ser jag ett sökande efter beröring... eller rädslan för...
2007-06-11

    eva m h
Känner igen detta att bli mottagen som barn nu när jag är vuxen.
Barnet bli levande,kännade och älskande. Det får något av det som det saknat så länge och det väcker så mycket.
Starkt och utlämnande skrivet!
2007-06-10

    sunnanvind
Den här dikten river o sliter i mig...du har lyckats med stor känsla beskriva något som är mycket,mycket sorgligt utan att bli sentimental...
Lysande!
2007-06-10

  Anders P VIP
Du beskriver den väl, känslan som väcks efter så lång tid att man glömt hur man ska hantera den, eller kanske aldrig riktigt lärt sig att ta emot.
2007-06-10

  Rachel Roth
det låter som kärlek detta
2007-06-10

  Pontus W.U
fint som snus, albert, fint som snus
2007-06-10

  Albert
är det annorlunda för en flicka?
2007-06-10

  Agnes
En man är egentligen bara en liten pojke som råkat bli stor.
Det tycks ligga en del sanning i det....

Min första fundering kring din text är: måste det vara en kvinna (om diktjaget är, vad jag förstår, hetero) som tar emot honom? Om en man famnar diktjagets kropp, i omtanke och omsorg... vad händer då? Blir det farligt då också?
2007-06-10
  > Nästa text
< Föregående

Albert
Albert