Natten var mörkare än vanligt
som om mörkret fått en ton av sammetspurpur
ovädret tornade upp sig
och laddningen fyllde rummet

Hon låg i sängen
skuggorna samlades kring hennes huvud
trängde in, en efter en genom alla öppningar
fyllde hennes hjärna

Hennes ögon öppnades
men världen var blind
och bilderna som dansade med mörkret
var bittra minnen
dansade virvlande igenom hennes sinne

Hennes seende fördunklades i takt med dansen
kaoset fick fäste i hennes hjärta
hennes tankar malde
bilden av sig själv trampade hon på
hon var inte värd livet

Hon skrek när ångesten kramade henne
ensam i hela världen
liten
förkrossad
och fullständigt värdelös

Då kände hon starka armar hålla hennes kropp
läppar snudda vid sitt hår
en mjuk andedräkt viskade hennes namn
när en röst besvärjde mörkret
och skingrade dimmorna

Du är utvald