det finns två världar, minst
en svart där jag är hatad, inne i mitt huvud
eller
så är det den vita som bara är på lådsas

hursomhelst

sen du tog mig under dina varma vingar
finns en mellantid

där man svävar osårbar
mellan dig och mig står ett svar
det enda svaret utan frågor

det finns två världar, eller hundra
som alla störtar mot avgrunden
men din svanvinge vilar i mig

och för mig ut
till det enda som inte är trasigt
till det enda som talar
utan att tystna

till ljus utan svärta
och natt full av gryning