jag förlåter fortfarande
aldrig
jag ser fortfarande klart
ondskan
jag vandrar alltid full
av saknad
eller var det tom
på kärlek
till mig själv
från andra
eller bådeoch

serotonin
brist
eller
överskott på
sårbarhet

vad det än är så är det samma

alltid samma
och alltid ett
även om allt tycks så delat
även om alla tänker jag och du
så är det vi
och ett
med evigheten

varesig du är stark eller svag
sitter du fastklistrad i samma föränderligt
oföränderliga collage

med oss andra
så om du hatar mig
hatar du dig
om du älskar dig
älskar du mig
ska vi sakna eller ska vi tillhöra?