En pappersdrake i vinden är sorgen

men handen som håller så hårt i snöret
vet säkert att där finns någonting kvar

En pappersdrake som flyger mot himlen

så stilla ibland som en vilande havsörn
som kastar mot marken sin mäktiga skugga

Så håll i din drakes oändliga snöre

en dag flyger draken fri såsom örnen
bort dit där himlen och havet blandas

en rulle av garn är allt som finns kvar