Den vithövdade örnen
steg sakta på utbredda vingar
i termikens varma vindar
där solens värmande kraft
fick tyngden att verka mindre
tyngdlagens dilemma

på utbredda vingar seglandes
bland molnen över berg
och djupa dalar sökandes
sig bort mot oändlighetens
omslutande horisont
av det som finns och inte

mil efter mil avspanades
i jakten på den sista flygturen
av ett långt liv som snart var till ända
tiden talade sitt tydliga språk
örnen hade levat längre än vad som
egentligen var möjligt

dagen byttes mot svalkande kväll
och där satt han ensam på klippan
med blicken fästad
på den sista solnedgången
natten kom och tog örnen
med sig in i oändligheten