där bara sulor glödgas vid sin gång i stekhet sand
där karavaner avlöser varann i ökenland
där får man låta brännmärka sig sakta efterhand
som livet stilla renas och nöts bort av tidens tand

ett långsamhetens innersida i en melodi
som hjälper en att hitta hem i tankens harmoni
ett meditationspass i stillhet som man andas i
och glömmer bort den stressens press man annars sitter i

där drömmer man sig bort en stund och målar bilder av
ett ökenland, en stäpp måhända, eller kanske hav
där vågorna tar hand om skräpet när allt gått i kvav
och trädens nya knoppar vaknar till och suger sav

sen går man lättad därifrån med början till ett liv
som öppnat nya dörrar ut, en lycklig pokergiv
man dansar liksom fram och travar på med långa kliv
med längtan inombords som ropar till poeten: Skriv!

berätta om din ökensand och solens ökenland
och om din vila i en stunds avslappningsmelodi
och skriv om alla sorgerna som faktiskt gått i kvav
ja, skriv om vägen fram som bär på början av ditt liv