Utan att vara sedd, levde hon sedd av många
valde själv att inte finnas annat än i hans ögon
där spegeln av hennes själ fastnat

Bilden av henne levde ett eget liv
bländade och dolde det gnistrande inre
och det mörka bortom

Men mörkret hann ikapp henne med sin mörka famn
krävde henne där hon försökte existera
bländande i ljuset

Skräcken tog henne den natten
när hennes själ
äntligen fick vila

Existensen visade henne sitt jag
varandet sin själ
och hennes röst bad viskande

Håll om mig