Om det vore en film det här, och nu när de dansat och skrattat och sett in i varandras ansikten, hållt om varann så fint, så skulle biopubliken ropa: Men kyss henne då för fanken!!! Kyss henne då!
men han vet inte att det är en film. Tyvärr. Och att slutet närmar sig. Först måste han snurra runt lite till. Med nån Britt-Inger eller nån Lena.
(Jag börjar få lite panik, det är endast tio minuter kvar. Kyss henne då, för fanken!!! Kyss henne då!)
(Jag slår vad om att det är en sån här film med nåt tragiskt slut. Vad heter regisörren förresten?)
Och när han släpper av henne vid midnatt gör han som vanligt, säger bara hej då och far iväg.
(Vilken himla idiot!)
Och nu är det bara fem minuter kvar. Biopubliken börjar resa sig och gå.