Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Knepigt


men det är när du tappar masken jag börjar älska dig

när du inte orkar riktigt

när du skäms lite över dig själv

när du är försvarslös

när du är arg, sårad,

ledsen



mest ledsen faktiskt, hjälplös,

som jag känner hur mycket du betyder för mig, hur mycket jag älskar dig



undrar om det är likadant när jag tappar allt det där, mina försvar, när jag börjar skämmas, när jag blir försvarslös, när jag verkligen faller

jag som försöker vara så duktig när vi möts


Fri vers av Albert
Läst 508 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2007-07-21 22:04



Bookmark and Share

  Jorska
Vilken underbar sanning. Jag fullständigt ÄLSKAR denna dikt. Den är så full av ömhet och det du skriver om är det vi innerst inne drömmer om, att bli älskad även när masken faller. Underbar!!
2007-08-09

  Jojo
mmm verkligen en fin och vacker text.
Blir alldeles lycklig av att läsa den
2007-07-23

  Vilsen Annette-hittar vägen
Otroligt vacker text!
Applåd!
2007-07-22

  Me-linda VIP
Kanon! Den väcker mycket inom mig...
2007-07-22

  © anakreon VIP
Menare du egentligen inte att \" det är först när du tappar masken jag vågar visa min kärlek, visa min svaghet, visa min osäkerhet, visa mina behov och mitt beroende?

Är inte det den närmast nödvändiga följden av att inte våga släppa loss sitt inre och sin rädsla? Av att som du skriver, \"försöka vara så duktig när vi möts\"?

Välskrivet om en allmängiltig situation där kärlekens trygghet och gemenskap ännu inte lyckats ta sig igenom självförsvarets bedrägliga harnesk.
Det förtjänar en varm applåd, tycker jag.

Carl-Erik
2007-07-22

  Bjarne Nordbö
Innerligt om att vara två. Frågeställningen som önskar är ett svar i sig.
2007-07-22

  Rosmarin
nej man blir inte kär i någon för att den är duktig, inte för att den är bildskön heller eller har välpumpade muskler eller fint jobb eller nåt annat yttre attribut.

och ditt slut är så bra, för det är väl så att det krävs balans - båda måste kunna och vilja visa sin sårbarhet, känna sig mottagen i det

det gäller i vänskap också...inte är jag vän med nån för den är duktig, utan för att jag kan dela skratt och sorg med den

och egentligen är det ett förtroende när nån börjar våga visa sig sur eller arg mot mig eller låter mig få vara med när han/hon gråter, då känner han/hon sig ju hemma med mig...relationen har flyttat från finrummet till (mitt ostädade) kök
2007-07-22

  Agnes
Oj, så fin!
2007-07-22

  Sanningsägaren VIP
du behöver inte vara duktig, du vet vad vi sagt
var bara du
det räcker
och du är klok som en bok
och min vän
och det är fan det viktigaste
*stolt åsa*
2007-07-21

  aftermath
du har fångat det primära
essensen
2007-07-21
  > Nästa text
< Föregående

Albert
Albert