Mest rädd är jag nog för att bli avvisad, särskilt när jag kommit riktigt nära någon, blottat mig, min sårbarhet, öppnat mig, mitt hjärta, överlämnat mig, den lilla pojken i mig... den lilla rädda pojken, ska jag duga, duger min kärlek, duger det sköraste i mig... får jag verkligen älska dig... är jag nåt att ha... att älska?



Ja... det är nog det enda jag kommer på just nu...



Nä förresten... mest rädd är jag nog för att börja älska en annan människa, kanske bli förälskad i henne... fast... då är det ju det där igen... rädslan att själv bli avvisad, särskilt när jag kommit in i dig så mycket, och du i mig, så jag blottar mig, min sårbarhet, mitt hjärta, den lilla pojken i mig, den lilla hjälplösa pojken som vill vara i en famn... får han det? får han verkligen älska dig? är han nåt att ha? den lilla pojken? som är jag



Ja... det är nog det enda jag kommer på just nu...



Vill jag mogna något? Vågar jag överlämna mig till dig? Med risken att bli avvisad, särskilt när jag kommit riktigt nära dig, blottat mig, min sårbarhet, öppnat mig, mitt hjärta, börjat leva i dig, tänka på dig varje ögonblick när jag inte är upptagen av nåt annat, koncentrerat... vågar jag mogna något? Vågar jag släppa in någon till min lilla pojksjäl? Dig?



Ja... det är nog det enda jag kommer på just nu...