Du talar om känslor och att jag inte vet att jag lever
att det jag känner inom inte är rätt
om jag inte känner på ditt sätt
för jag är hämmad och otillåten

Du skriver mig på näsan
att jag är fördömande
och hävdar när jag reagerar
att det bara har med mig att göra

Vart tog din respekt för mig vägen?

Du pratar om sex och hur moraliskt alla lever
du belyser ditt ego och din fantastiska väg till upplysning
för du reagerar ju aldrig på andra
blir aldrig förbannad och stöter bort nån

Eller hur?

Men vad vet du om mitt sexliv
och vad jag gör bakom mina egna dörrar
tror du att du är den enda som vågar möta allt
ser du alla offer du skördar på vägen

Vet du att reaktioner är fullt berättigade, de vill också finnas
och jag tycker om att vara förbannad på dig
jag njuter av det
du får kalla mig sadist om du vill, för jag lever

Gör du?