Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
måste ju vara rädd om min anställning, för sjutton


Trosbekännelse (förkortad version)




Jag tror

att människan aldrig förstår någonting om gud.



Jag tror

att vad hon än tror

så tror hon fel.



Hur kan hunden förstå människan?

Hur kan myggan förstå fågeln?

Hur kan fjärilen förstå sig själv?



Jag tror

att människan behöver andra människor.



Jag tror inte på oberoende.

Jag tror på beroende, vara hjälpbehövande, vara rädd, vara svag.



Intresset tror jag på.

Intresset för en annan människa.



Den så kallade konsten tror jag på, att människan uttrycker sig, visar sig, ser, känner, uttrycker det på det sätt man kan.



Känslor tror jag på.

Glädje, sorg, vrede, fruktan.

Ord tror jag inte så mycket på.

Längre.



Men händer tror jag på.

Dina händer.

Mina händer.

Våra händer.



Kroppen tror jag på. Den talar sanning.



Händerna tror jag allra mest på.



Och så tror jag på kudden,

min lilla kudde,

mest när örngottet är nytvättat, förstås.



Bananer och knäckebröd också. Det klarar man sig länge på.



Och vatten




Fri vers av Albert
Läst 394 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2007-08-09 13:20



Bookmark and Share


  Jojo
Det här var verkligen jättefint.
Tack för tänkvärd läsning.
2007-08-11

  Sanningsägaren VIP
Jag önskar jag kunde
formulera mig som du
och göra alla dessa kloka
insikter...
jag hoppas på tiden
Åsa
2007-08-09

  Jorska
I morgon ska jag läsa den här för min mormor. Den kommer hon att tycka mycket om. Vi är ju så lika på det viset , hon och jag ;)
2007-08-09

  Leif Furstedt
Läckert...
2007-08-09
  > Nästa text
< Föregående

Albert
Albert