Albert: Nu MÅSTE jag prata med dig, snälla goda gud. Hallå!!!

Gud: Okej. Du får fem minuter. Det handlar väl om en kvinna förstås?


A: Japp. Hur kunde du gissa det?

G: Gissa det du! Nå?


A: Jag är för påträngande! Hur ska jag göra för att vara mera oåtkomlig? Förresten, ska jag våga vara mera oåtkomlig? Då kanske hon tror att jag inte är intresserad av henne.

G: Du MÅSTE blir mera oåtkomlig, kära Albert. Älskar du själv påträngande människor?



A: Nä!

G: Då så. Du måste hålla på med annat. Vara oåtkomlig. Lite ointresserad. Göra vettiga saker. Ta ansvar för ditt arbete och ditt hem och så där. Skulle du vilja ha henne om hon inte skötte sitt jobb och sitt hem?



A: Nä.

G: Då så. Sköt ditt jobb för fanken!!! Och städa hemma! Och ring inte idag. Inte ett enda sms! Hör du det!!!



A: Japp.

G: OM hon är intresserad av dig kommer hon att snart bli sugen på att träffa dig. Gärna hemma hos dig. OM du har det snyggt, vill säga. Fattar du?



A: Japp.

G: Var det nåt mer?



A: Nä. Jo, vad ska jag göra ikväll då, när rädslan tar tag i mig igen?

G: Städa. Kör dina flyttlådor. Ta dig i kragen.



A: Okej.

G: Hej då, Albert. Psss… jag kan hjälpa dig, förresten, om du vill. Lite. Jag kan viska en del i hennes öra. Om du själv tar lite ansvar. Men bara då. Kom ihåg det.



A: Tack, kompis. Tack