spgelvänd sommar
när det blir höst klarnar bilder
hon är tillbaka den gamla häxan
när lusten trängs undan av allvar
allvar som inte ens betyder något
men så fasligt allvarligt är allvaret att
ansiktet får andra konturer
skrattrynkor blir allvarsrynkor och klängrankor
dom i själen
dom som inte orkar med mörkret

idag tänkte hon att hon var nära sanningen
hon hade kunnat röra vid den i spegeln

det handlade om feghet
och rädsla

det är något enkelt som blir komlicerat
redan i sena augusti sätter värkarna in
och stjärnorna blinkar liksom för att påminna
om
allvaret
avgrunden
lögnen

alla röster som är hennes egna
alla bilder hon fångat
av sig själv
hon speglar så befängt
den som utifrån betraktas
inte sunt innifrån och ut
hon ville förödmjuka sig själv
så hon sa att hon var feg
ryggradslös
det är det senaste budet

taget!

imorgon får vi se
när lövens själar flyr
får vi se
vad spegeln säger
när snöflingornas prismor hånar sanningshalter
får vi se

spegel spegel i själen där
säg mig vem jag är