Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag stod i Jönköping och såg kusterna kring Vättern söka varandra.


Men jorden slöt sig aldrig

 

Solens strålar kämpar mot molnens makt
det glittrar i vattnets mörka yta
vinden dansar i vågornas skum
rodnad sprids där gråhet härskar

Där står de älskande med vind i hår
träden vajar i begynnande storm
mjuka konturer som faller mot sjö
söker med fingrar att mötas

Men livet är hårt för älskande kust
och kärestan väldigt avlägsen
där sprickan är fylld av himlens tårar
ingen förening kan ske utan bävan

Så söker sig stranden mot vattnets väg
för att möta sin älskade maka
men kilen är djup och vägen lång
som en kyss känns sandkornet som lyckas



Fri vers av drakbruden VIP
Läst 387 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-09-15 10:45



Bookmark and Share


  Annette Andersson
Så underbart måleriskt. Texten ger mig en känsla av evigt hopp... *bokmärker*
2007-09-16

  Maria Zena Viklund
alltså mina ord stockas i halsen vad säger man förutom alldeles fantastiskt underbart, bokmärkes!
2007-09-15

  Horatius
Du lyckas med något sällsynt... att visa bilden för läsaren samtidigt som orden sjunker in.
2007-09-15

  Vilsen Annette-hittar vägen
Saknar ord....
känns bara så otroligt bra!
2007-09-15
  > Nästa text
< Föregående

drakbruden
drakbruden VIP