Hon vandrar i natten
trottoaren glänser av droppar
där höstens regn renar bort sommarens sand

Mörka löv samlas kring hennes fötter
och doften av murkenhet fyller hennes näsa
en rysning sprider sig längs hennes rygg

Mörkret tätnar
ljuden som når hennes öron förstärks
ett sus som av svepande vingar försvinner i vinden

Hon ökar sina steg
hennes mörka kläder döljer henne
men hjärtats ljud avslöjar

Han känner doften av hennes hastigt pumpande blod
en svepande rörelse i skuggorna
hennes vackra hals skymtar bakom en uppdragen krage

Han ler av njutning
då han sveper manteln om henne
och förför hennes vilja med sin egen

Samma leende som blottar hans gnistrande tänder
när hennes blod inte längre pumpar
och hans inre är fyllt av hennes liv

I det mörkaste blod
och djupaste passion
för alltid förenade