Min trygghet var stor när jag var liten
världen var enorm där ute
men inne hos mig var den liten och behaglig
jag var rörlig i min värld
jag besatt kunskaper
som jag sedan glömt bort att jag hade

jag växte
världen krympte något
blev lite mer överskådlig
men i ju med detta blev den också mindre begriplig
jag stelnade till i mina rörelser
begränsningen satte in
självbegränsningen
som var en följd av att fokus flyttades

jag lyssnade för mycket på allt brus
tappade glädjen av barnet
som alla gör
antar jag
oskuldsfullheten försvann
jag blev en hårt slipad sten
jag skulle passa in
var det tänkt

och jag stirrade mig blind på att vara den jag trodde
att alla ville ha mig till
jag glömde
jag svek henne
den lilla
med sitt rörliga sinne och vida vyer
där i sin lilla skyddade värld
var hon lycklig

ju mer jag vet desto mindre vet jag
ju mer jag kan röra mig fysiskt i världen
desto stelare blir mina barnsben
dom är de samma
fast vandrar åt ett helt annat håll

ögonen ser det samma
men uppfattar något helt annat
jag är lite förlorad
och vill vinna tillbaka mig själv