kraft dränerad svaghet tynger

krokigare dag för dag

sjukdomen tar för sig av dig

du märker själv att du blir svag

snart är bara en sak viktig

stunderna av närhet som

bjuds dig av de nära kära

som till sjukhusbädden kommer

och ett glas med isat vatten

som du smuttar mot din törst

och när natten kommer svalka

från ett fönster ger dig tröst

så att du kan somna stilla

drömlöst vila smärtsam kropp

att din sömn en natt blir evig

skrämmer ej, det ger dig hopp

då har livet runnit ur dig

då har kraften tagit slut

och på havets blanka spegel

dödens eka skjutes ut

den som gungar dig helt varsamt

i din sista stjärnefärd

där kan drömmarna få komma

drömmar om en lycklig värld